Något fattas mig... 2

Ja, något fattas mig. Och jag vet vad det är. Grans. Skolan. Jag känner ett sting i hjärttrakten varje gång jag tänker på de fina hästarna, de finaste och bästa lärarna EVER och all övrig härlig personal och söta djur. Vardagen fortskrider, jag åker till LTU, jag gör det jag bör och måste, men varje dag kommer detta över mig igen. Var är mitt Grans?! Ingen mer buss mot Framnäs för att gå till skolan och umgås med djuren, äta den bästa lunchen och sedan komma hem vid femtiden på eftermiddagen. Det finns inte mer. Kommer aldrig heller finnas mer. Jag saknar det fortfarande så att det gör ont! (även om jag har längtat därifrån så vill jag nu dit återigen) Det är skolan av alla skolor och kommer alltid ligga högst i kurs hos mig! LOVE GRANS! <3

Ta mig tillbaka tre ½ år i tiden. Ska fylla sexton, sitter i Gransalen och blir uppropad och få träffa min klass.
Den bästa klassen i mitt liv!

Nu ska jag dra något gammalt över mig och lägga mig och mysa med min bok.
Ha det bra!

 

(blev krupp på inlägget under så jag publicerar texten igen!)

Louise igen ;)
2010-02-28 @ 22:46:07

Jag känner exakt likadant. Saknar väl ungefär allt som har med Grans att göra :( Klassen, själva skolan, lärarna, maten, stallet och hästarna, körningen. Vill också åka tillbaka i tiden och gå där igen.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

nordsvensken

drömmer om ett liv norr om polcirkeln

RSS 2.0