Tanten

Människor går förbi,
men ingen ser mig.
Jag försöker ropa efter hjälp,
men ingen hör mig.
Jag orkar inte öppna dörren,
men ingen hjälper mig.
Jag står vid övergångsstället,
men ingen stannar.

Jag är liten och obetydlig,
över 80 år fyllda.
Synen är kanske inte så bra
och hörseln likaså.
Men lika fullt är jag en människa,
med känslor som vem som helst.

Se mig, hör mig, prata med mig.
Ett snällt ord skulle göra min dag.
Ett snällt ord skulle göra mig glad.

Jag är en tant på över 80 år fyllda,
men likafullt behöver jag kärlek och kramar.

Lämna mig inte ensam.

Skriven av Madde
Den 8 december 2010
Kl. 19:12



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

nordsvensken

drömmer om ett liv norr om polcirkeln

RSS 2.0