Sådär. Nu har ni hört om den trevliga delen, dvs. semestern! Önskar att jag hade fått rida på vågen av lycka från den lite längre. Men åter tillbaka på jobbet, tillbaka i rutinerna så slog vemodet till med full kraft. Jag orkar inte skriva om allt, det är nog jobbigt att tänka på det. Men att inte bo i Umeå längre är ohyggligt mycket jobbigare än vad jag trodde det skulle vara. Inte bara vara långt ifrån Stefan, utan också korridoren, skolan, ICA, Magic. Men mest av allt saknar jag mitt rum. Det lilla krypinet jag har haft under 4 år som varit med hem. Det har varit hemska dagar, men mest underbara dagar. Och framförallt, i det här rummet blev jag och Stefan ett par. Jag vet att saker inte sitter i rummet. Men mycket känslor väller upp och jag antar att tiden får göra sitt för detta. Någon gång skulle det hända. Och jag har vännerna, Stefan och Umeå kvar. Jag får bara acceptera. Men det är inte så lätt. Så nu är jag mest ledsen och vemodig istället för att vara glad. Nåja, det ska väl processas detta också. Det kanske känns bättre när jag får komma tillbaka och bo med Stefan (tillfälligt). Nya rutiner förhoppningsvis för det något gott med sig.

 

Flytten till Umeå var jobbig, men rummet i Piteå fanns iaf kvar. Jag kommer aldrig mer bo på denna plats i Umeå, inte granne med 9 personer så nära. Definitivt inte dessa 9 personer som utgjorde kärnan! Det är trevligt att vara känslomässigt involverad, men jobbigt när det tar slut. Men jag styr inte över mina känslor, de måste få komma, de måste få vara. Flytten till Umeå resulterade i en jobbig separation och livet blev inte som jag hade tänkt. Men nya saker är oftast en bra sak. Och jag har det viktigaste kvar. Och minnena sitter ju inte i rummet i sig. Det är bara så att denna period i mitt liv är över. Men lite smak har jag kvar. Stefan har ett år kvar, så förhoppningsvis hinner även jag med på några sittningar, fredagscapsar, fester och mys i hans rum. Han är kvar, mina vänner är kvar och livet går vidare. Jag får jobba på detta under hösten! Jag mår bra, bara mycket känslor i omlopp som vanligt! 

 

Jo, Marika kommer i helgen! Wiihoo! Stefan åker med sin mamma till Tyskland imorgon så jag skulle bli ensam här, men nu kommer Marika och håller mig sällskap. Vi ska väl hinna med stan, Espresso House, slott?? (vi får se), Norrköping, utflykter, bada m.m. Allt vad vi bara hinner, samt mysa och umgås (som är kärnan i typ allt jag gör)

 

Nåja, har haft fika med kollegorna ute i solen så nu känns det lite bättre. Och det är ju en månad kvar av sommaren innan Stefan åker hem. Vi har fortfarande kvar saker som kommer göras och vi är ju fortfarande tillsammans! 

 

Nu har jag spytt ut mig allting i hela världen så nu ska jag sluta! Dags att börja jobba! Kändes skönt att skriva av mig lite iaf!

 

Ikväll blir det eventuellt bad, kanske man kan svalka av sig så pass att man kan sova?!! Sååå trött och varm hela tiden, men skönt är det. Snart är det minusgrader!

 

Over and out!

Många kramar!! :D